Patriks Diesel - Patriks livscykel

Jag har gemensamt med min hustru inskaffat en diesel. Även en bank finns med på ett hörn stort som en bil.

Den observante kanske noterar att jag idiotförklarat dieselköpare tidigare i ett annat inlägg i denna bibel som du läser (eller jag läser, för vem fan läser mer än jag?).

Men jag har nu lärt mig att inte vara en idiot som inte kan räkna och vips insett att jag lika gärna som att ösa pengarna i shells bensinautomat när jag tankar min gamla bil, kan köra en ny bil och betala min bank istället.

På så vis går alla pengar till samma mottagare vilket känns bekvämt. Jag får också ett incitament för att mer nogrannt följa ekonominyheterna och helt sluta köpa biltidningar eller läsa bilannonser (sparning på tid, sparning på peng). Folk är mindre aggresiva, mer hövliga, i trafiken när man kör nyare bil med. Det är så äckligt.

Med en annan lupp mot ögat kan man konstatera att detta stycke nonsensinfo egenligen bara bekräftar ytterligare ett steg mot den livstil jag ägnat mig åt att förakta i 35 år.

Jag är så gott som framme nu.

Uppslukad av massan. Anonym intill döden. Praktisk, snål, feg, fet och givetvis medelålders. Tror att popgrupp "x" låt från 2003 är "den nya singeln". Lever för att betala räkningarna. Ler för att slippa förklara varför jag inte har lust att le.

De ljusa sidorna har jag eg. inte lust att ta upp här, då blir det ju inte någon ton i denna text alls. Men de består ju i att faktiskt ha tillfört något överhuvudtaget, det gör man inte per automatik även om man aldrig "kapitulerar och blir ännu en i raden homogena, konforma och likt blommor kommande och gående individer här.

Att offra sin betydelselösa individualism, och dö på det planet, för tillföra något annat, någon annan. Något rent.
Barn. Små människor.

Det är en BMW 320 d Touring 2009. Ingen jävla Volvo.