måndag 6 december 2010

Patriks Diesel - Patriks livscykel

Jag har gemensamt med min hustru inskaffat en diesel. Även en bank finns med på ett hörn stort som en bil.

Den observante kanske noterar att jag idiotförklarat dieselköpare tidigare i ett annat inlägg i denna bibel som du läser (eller jag läser, för vem fan läser mer än jag?).

Men jag har nu lärt mig att inte vara en idiot som inte kan räkna och vips insett att jag lika gärna som att ösa pengarna i shells bensinautomat när jag tankar min gamla bil, kan köra en ny bil och betala min bank istället.

På så vis går alla pengar till samma mottagare vilket känns bekvämt. Jag får också ett incitament för att mer nogrannt följa ekonominyheterna och helt sluta köpa biltidningar eller läsa bilannonser (sparning på tid, sparning på peng). Folk är mindre aggresiva, mer hövliga, i trafiken när man kör nyare bil med. Det är så äckligt.

Med en annan lupp mot ögat kan man konstatera att detta stycke nonsensinfo egenligen bara bekräftar ytterligare ett steg mot den livstil jag ägnat mig åt att förakta i 35 år.

Jag är så gott som framme nu.

Uppslukad av massan. Anonym intill döden. Praktisk, snål, feg, fet och givetvis medelålders. Tror att popgrupp "x" låt från 2003 är "den nya singeln". Lever för att betala räkningarna. Ler för att slippa förklara varför jag inte har lust att le.

De ljusa sidorna har jag eg. inte lust att ta upp här, då blir det ju inte någon ton i denna text alls. Men de består ju i att faktiskt ha tillfört något överhuvudtaget, det gör man inte per automatik även om man aldrig "kapitulerar och blir ännu en i raden homogena, konforma och likt blommor kommande och gående individer här.

Att offra sin betydelselösa individualism, och dö på det planet, för tillföra något annat, någon annan. Något rent.
Barn. Små människor.

Det är en BMW 320 d Touring 2009. Ingen jävla Volvo.

torsdag 21 oktober 2010

Patrik listar!

I kontrast till det snudd på pretentiösa inlägget om staternas gräspolitik vill jag forsätta firandet av att ha hittat inloggningsuppgifterna till min blogg simultant med ett angrepp av kreativitet.

Jag gör då en lista med saker som ter sig högaktuella för mig i samtiden, och därmed är av intresse för även Dig:

1. Dålig sak: Att acceptera praxis och stödja det meningslösa och hjärtlösa slampratet genom att svara "jo tack det är bra, själv då?" på idiotfrågan "Hur är läget". Mer intressant är att betrakta den obekvämlighet och det flyktbeteende som oftast blir resultatet om man är ärlig och i 80% av fallen svarar: "det är faktiskt inte nåt vidare, jag är fet, har sovit för lite, har dålig ekonomi och orkar knappt prata med dig".

2. Bra sak: Adiam Dymott. Kanske framförallt Pizza som tangerar den perfekta låten.

3. Kul idé: Om det nu inte är gjort så vore det ändå lite charmigt att köra "Staying alive" på sin begravning (den där gamla discohiten alltså).

4. Intressant tanke: Hur blir det om man rationaliserar ned allt man säger så långt det går för att man är typ bekväm? Jag tycker att det är jättekul att leka med tankar som att man skulle säga "Han hund" istället för "Hans hund". Det är kanske inte något jag bör yppa för t.ex. min arbetsgivare eller en psykolog.

5. Onanistisk musiknostaligia: Nysläppta Blå Ray utgåvan av 1972 års konsertfilm med Stones; Ladies And Gentlemen, The Rolling Stones. Efter ett par VHS piratkopior har så originalet som gått på bio -74 köpts upp av svinrika jagger och restaurerats så att man bara vill gråta över att ha sett så dåliga versioner i onödan. Se Keith bära långa schalar, vräka riff och köra med en jämnårig 29 årig jagger som om det vore sista silen med gänget.
http://www.youtube.com/watch?v=VSyNUAzPofI

6. Bra sak: Det är mörkt och svårt att få skuldkänslor för att man inte är ute.

7. Dålig sak: Efter att ha yttrat aggression mot tangentbordet har jag nödgats ersätta mitt ""u" med knappen som visar "§". Det är förvånande svårt att lära sig att det faktiskt är ett U trots den nyinflyttade tangenten. Överväger tejpbit med förslagsvis ett inskrivet "U".

8. Dålig sak: Jag skriver tråkiga saker på min blogg. Jag vet inte hur jag ska kunna upprepa toppar som Bulner och analogin med gungbrädan och ålder/beslutsutfall, eller annan valfri högintellektuell gnällprosa

9. Efter onlinesjälvmodet häromveckan blev jag morbid och fann att en 29 årig nyhetskvinna vid namn Christine Chubuck var först med att avrätta sig själv under direktsänd tv (...and now, we bring you another first; an attempted suicide, live and in color". Skedde tydligen 1974 och var kuslig research. Se: http://www.manship2.lsu.edu/perkins/Handouts/chubbucknew.pdf

Vem behöver skräckfilm?

10. Jag gillar att se på youtubefilmer som visar nedfallna kraftledningar (om nån tror att strömmen stängs av för att ledningen/tråden/kabeln ramlar ned så...ja, se för yörself! Sökord: Powerline accident

Tack för ditt intresse, mkt nöje.

Legalisering av cannabis gäller endast lokal polis i Kalifornien

Det finns mycket att reta sig på. Detta är kanske inte det viktigaste, men om man är anhängare av tesen att det är drogkriget som dödar massvis med folk i Mexico vaje dag och finansierar Hells Blöjels mfl svinerier så är det ju ganska viktigt ändå.

Kalifornien (alltså det där stället folk vill vara på och som sätter scenen för de tv-serier vi 3 år senare följer i Sverige (Weeds, någon?) skall rösta kring legalisering av en drog; Cannabis.

I Svergie brukar växten cannabis i detta sammanhang nämnas som marijuana som ju anses lite snällare. Men det omfattar så klart hasch med då det är samma sak. Samma sak. Märkligt är dock att man oftast nämner termen hasch då man vill argumentera för förbudet.

Men skit samma: Om typ en vecka väntas det bli helt legalt att sitta och röka, sälja odla, knulla, suga, inneha etc. denna drog som för närvarande satt mången man i Svenskt fängelse.

Det verkar alltså vara så att de som lever i Kali föredrar att polisen lägger resurser på annat. På samma sätt som jag föredrar att de slutar fega och utmanar cp-mc-klubbarna som tjänar på eländet istället för att bura in samma jävla haschflummare per rutin.

Men då kommer det märkliga. Detta kan alltså realiseras (staten skulle tjäna många pengar på skatteintäkterna vilket så klart är grundmotivet till att ens diskutera saken. Det finns gott om konsumenter (något märkligt med tanke på lager och insatser ju). Men den federala pappapolisen Federala polisen alltså, skulle trots det få hantera innehav, säljande, odlande etc enligt ovan lista på samma vis som tidigare (alltså med försörjande av fängelseindustrin).

Man kan ju ha en rimlig diskussion om utfallet av legalisering och signaler, effekter etc, men att ha två poliskårer som hanterar frågan på var sitt vis vore lite som att förbjuda dieselbilar via rikskrim men be lokalpolisen se mellan fingrarna.

Dålig liknelse? Kanske, men det är fan dålig politik med.

Alla ni som läst detta och då blivit omättligt sugna på MER kan konvertera till utrikiska och läsa följande artikel: http://www.today.ucla.edu/portal/ut/legalizing-marijuana-in-california-164078.aspx

All tolkning av detta som drogromantik är per definition korkad så länge 50% av jänkarna rökt cannabis trots lagstiftningen. Det spelar ju ingen roll vad man tycker om det liksom, frågan är väl hur det funkar?

Patrikbloggen svårtillgänglig?

Jag noterar att det tar mig lång tid att söka upp de textdokument jag har för att spara lösenord (givetvis en massa olika med både aktuella och inakuella lösenord) för att ö.h.t. kunna nå min egen BLOGG. Jag minns inte sådan info längre, det var länge sedan jag memorerade t.ex. ett telefonnummer.

Sånt är omodernt och...svårt med.

I förfäran ser jag att man måste ha konton för att ens kunna kommentera Patrikbloggen. Det verkart som att miljön för Patrikbloggen är ogästvänlig.

Molnen skingras, sinnet klarnar och frustrationen stiger i takt med att hoppet återkommer; har det i själva verket funnits hoper av anhängare, oräkneligt många försök till att ge mig beröm, som helt enkelt stoppats för att det är i det närmaste omöjligt att posta här?

Kanske får jag aldrig veta? Om någon annan vet så berätta. Samt berätta hur ni kunde posta.

tisdag 12 oktober 2010

Facebook är dåligt

Alla skriver att de har tränat, gjort bra ifrån sig på jobbet, har det mysigt (vad det nu ska betyda) eller att saker och ting överlag är förbannat bra hos dem.

Det ska man ju tycka då man är en skitandel av dem på jorden som inte har det skitdåligt. Men tycker vi så? Vill vi läsa om att det är så andra känner? Är det av något intresse att läsa om härliga morgonfikor och fulländade middagar, om det inte nyanseras med den rimliga andel av magknip, nervositet, misslyckanden, ångest och allmän tristess som åtminstone jag vill mena att dessa superkäcka äckel faktiskt känner?

Nu kunde man ju bara bortse från dem, men när det enda som ger respons är inlägg som är neutrala politiskt, bekräftar alltings välstånd och bara medger att folk tryker "like" så blir det ju helskevt. Så där har ju inte folk det. Det är ju BS. JAg lämnade därför Facebook och kommer förmodligen snart att återansluta av nyfikenhet.

Men jag vill ha det sagt. Facebook är en otrevlig kultur som odlar skeva bilder om livet och gynnar Stomatolleenden istället för ärlighet och öppenhet mellan individer.

Eller så har jag bara en röten krets kring mig. Men det borde iaf gå att dislike:a något som skrivs. Varför i helvete skulle man inte kunna annat än gilla saker?

Skitbook.

fredag 19 mars 2010

Överdrivet beröm åt Mikael Nyqvist!

http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/noomi-rapace-hyllas-i-usa-1.1064259

Läser om den nya Wallander serien som man kallar för "Millenium Trilogin" (det verkar inte ha gått upp för marknadsfolket att det gjorts fler än 3 filmer om Wallander).

DN slänger upp en hel sida om hur lysande Mikael "körsångaren" Nyqvist är och jag tycker det går för långt. Lisbett Wallander spelar bra som tjej i filmen men jag tycker inte att Mikael är så bra att det motiverar den amerikanska pressens nästan drogat positiva reaktioner (de har kanske rökt på, det gör många i USA).

Hur som helst, se inte någon av de här filmerna med Wallander/Nyqvist.

lördag 30 januari 2010

Praktiskt exempel på systemfelet nedan






Trots att Bulner tar ett mer tungt ("m") beslut än Portler kommer Bulners kortare hävstångseffekt "a" (närmre döden) att ge Portlers övertaget beträffande efterverkningarna.



Tänkbart utfall:

Portler blir klänningsklädd bilmek som spelar fiol och uppför dockteater på firmafesterna under konstant tablettmissbruk, för Bulner hinner stressen över inkomstbortfallet leverera en avslutande infarkt innan romanen värkts fram.



Men det blir svårt att göra något åt denna orättvisa känner jag. Dock viktigt att pedagogiskt lära ut fenomenet. Prova på lekplats genom avsågning av brädan på gungbrädan och med olika feta testobjekt. Se och lär.


Förslag mottages.














fredag 29 januari 2010

Är vi inte ruttna och hyfsat dåliga egentligen

Det är lite skitdåligt, hävstångseffekten som den ter sig i människans liv. Jag läste teknisk linje och lärde mig att F=m*a där F är kraften i en hävstång om man placerar en vikt med massan "m" på avståndet "a" från själva lagringen/den plats som stången vrides kring.

På en sån där gunga med två sitsar på lekplatsen innebär det att den tyngsta personen får mest kraft nedåt (rumpan mot gummidäcket) och den andre blir lyft upp. Kunde den lättare sitta längre från vågpunkten hade han haft en chans genom ökat avstånd ("a" - hävningseffekten!) lyfta den fete på andra sidan. Se lekplatsapplicering.

Ta-da:





I livet, som ju är beklagligt kort som det är, har nån skitstövel sett till så att de beslut vi tar när vi är unga är ger långt större hävningseffekt (a) än de man fattar som äldre, även om de råkar vara större och väga tyngre (m). Åldern minskar avståndet "a", vill man vara rent jävlig så är "a" avståndet till döden.

Alltså - vi bestämmer utfallet (F) med en massa tillfälligheter (litet "m") innan vi har kunskapen att göra de stora (stoort "m") besluten, men ändå styr de hela utfallet.

Antagligen är det så här för att det inte spelar någon roll för någon annan än den berörde, som ju knappast är oersättlig. Så måste det väl vara?

Det här är ett skitinlägg men det tog så lång tid att klabba med lekparksbild, formel och text att jag vägrar radera. Ta till er av min visdom, eller anmäl mig till psykklinik.